🌫️ Ofrivillig ensamhet
När tystnaden inte är vald – och dagarna går utan att någon frågar hur du mår
Ofrivillig ensamhet är inte alltid synlig. Den kan finnas mitt i ett bostadsområde, mitt i ett arbetsliv, mitt i en relation. Den kan komma smygande – eller slå till plötsligt, när livet förändras. Barn som flyttat hemifrån. Vänner som försvunnit. En partner som gått bort. Ett jobb som inte längre finns.
Efter 55 är det inte ovanligt att känna sig osynlig. Samhället är inte alltid byggt för att fånga upp den som inte passar in i mallarna. Och ensamheten kan bli ännu starkare när man inte har någon att dela vardagen med – inte ens de små sakerna.
Det är lätt att tro att man är ensam om att känna sig ensam. Men det är man inte. Många bär på samma känsla – men få pratar om den.
Här får du göra det. Här får du dela, utan krav. Du behöver inte ha en lösning. Du behöver inte veta varför du känner som du gör. Det räcker att du vill sätta ord på något som känns.
💌 Vill du dela något om hur ensamhet påverkar dig – eller har du tankar kring hur vi kan bryta den?
Du är varmt välkommen att mejla anonymt. Jag läser med respekt, avpersonifierar och lägger upp det du vill dela – helt utan namn. Och om du ångrar dig, tar jag bort det direkt. Här finns plats för det som inte alltid får plats någon annanstans.
Varmt välkommen att höra av dig! 🌿
Lotta